Äntligen är hon här

Den 28 juli kl 02.57 tryckte lilla Astrid sig ut till världen!

Värkarna startade vid åtta tiden på kvällen den 27 och Melker skickades till mormor & morfar.
Ringde syrran för att förbereda henne på att det nog var på gång nu, men hon hade stuckit för att spela fotboll?!!

Tidigare på dagen hade vi varit på förlossningens akutmottagning för att göra en kontroll då jag var på bf +2 och helst inte ska gå över tiden. Läkaren gjorde en grundlig hinnsvepning och öppnade mig från 3cm till 4cm! Under dagen kände jag inget speciellt, inget som avvek från vad jag känt de senaste veckorna i alla fall.

Första värken kom när jag bar upp Melker för att han skulle nå något i kylen, så jag fattade inte att det var en värk. Men sen kom de med 6-10min mellanrum i ca 7 värkar och jag ringde och pratade med förlossningen och de sa att vi var välkomna när vi ville att vi bara skulle ringa och meddela att vi var på väg. Helt plötsligt var det 3-4 min mellan värkarna och Johan & Jenny övertalade mig att det var hög tid att åka in. Det är ju en liten bit med bil från Höör till Lund!

Väl i bilen började det göra rejält ont, varje värk blev då kraftfullare och kraftfullare och jag var då glad att jag övertalats att åka in.

Väl på förlossningen så kändes det som en evighet innan vi fick ett rum, men väl inne så fick jag den efterlängtade lustgasen. Vi kom in strax innan klockan tolv och sen var hon ju ute tre timmar senare, det värkarbetet vill jag aldrig göra om. Oj, oj, oj vad ont det gjorde!

Krystbiten tog cirka 20 minuter och precis i slutet så bad barnmorskan mig att inte krysta utan vänta in nästa värk. Men lillan i magen hade en annan plan, för nu skulle hon ut och tryckte sig helt enkelt ut utan att jag kryste eller hade en värk! Och med en väldig fart, tur att jag låg i en säng annars hade liten Astrid hamnat på golvet för ingen hade en suck av en chans att fånga henne!

En underbar liten, eller ganska stor, varelse var född. Hennes pappa tyckte att hon såg ut som en Tibetansk munk, men hon var söt ändå! Vägde 4090g och var hela 54cm lång, en rejäl tjej!

Min syster var ett underbart stöd för oss båda och Johan var så tapper. Själv gjorde jag ett jävligt bra jobb, för fy fan vad ont det gjorde. Så nu är sista barnet utkommet ur denna kropp!

Imorgon blir lillan en vecka, herregud en vecka. Nu vet man ju av erfarenhet att tiden fullständigt springer iväg. Om mindre än en månad börjar skolan för min & Astrids del, det ska planeras för dop och snart är det jul igen!

Nu ska jag amma lilla Astrid och titta, titta, titta på henne och njuta av denna tiden för snart är det ett minne blott!

Puss & kram