Kryper, kryper...

Ja, vår lilla docka har blitt übergrym på att krypa OCH resa sig mot soffor, stolar och mammans ben!

Idag stod jag och lagade middag när jag kände små Astrid händer greppa mina jeans och när jag tittar ner ser jag en liten stolt flickas ansikte kika fram mellan mina ben! Så sött, men ack så jobbigt det blev nu då!

Sätter jag henne på ett ställe, så vips så är hon på ett annat. Och detta hände IDAG, det var idag det lossnade för henne på riktigt.

Hon är i alla fall mindre mammig och mycket mer självständig helt plötsligt. Och mat har hon börjat äta, så snart kan vi nog dra ner på amningen också!

Camilla